Nu är vi hemma igen. Tågresan gick som på räls, allt klaffade, fick åka framlänges och de medhavda välansade äppelklyftorna från Gun smaskades det på hej vilt. Ludwig satt och tittade på Tingeling och Linnea sov om vartannat. Vi delade bord med en man från Polen, barnen tittade stort när han plockade fram sina rostade smörgåsar ur en tidning. "Precis som en trollkarl", utbrast Ludwig!
Under hela resan satt mannen från Polen och vinkade och flirtade med barnen, jag tyckte det kändes lite jobbigt då han log brett varje gång våra blickar råkade mötas. Fick nästan sendrag i nacken då jag fick sitta och titta ut genom fönstret långa stunder.
Väl framme i Göteborg så skickade jag upp Linnea i BabyBjörn och ryggsäcken på ryggen, han tittade återigen på mig och sa :"You are a strong woman".... Åh herre Gud, tänkte jag vad är detta, är han giftassugen? Svarade bara med ett vänligt nickande och var glad att vi var framme. Tog det långa benet för det korta och höll en hög hastighet genom Centralstationen, varpå Ludwig snubblar och Polen-mannen kommer oss i hälarna och ler fortfarande och vinkar åt oss!
När han sedan viker åt ett annat håll, pustar jag ut men ser hur han spanar från andra sidan parkeringen. Faran var över, det som egentligen inte var någon fara... men i min värld var det en!
